Jag bara failar hela tiden.
Jag är värdelös.

Jag betyder inget för er längre.
Jag har sjunkit in i någon sorts dimma och jag existerar inte för er längre.
Jag försökte äta, kanske ni såg mig då.
Nej
Försökte att sluta äta, såg ni mig då?
Nej

Jag är ingen, har aldrig vart.
Jag trodde ett tag att jag var det, men jag hade fel.

Men jag ska inte vara bitter. Jag ska inte tänka "Varför lämnade ni mig?".
Istället ska jag se på minnerna.
Jag ska titta på dom och tänka "Den tiden var det mest underbara tiden i mitt liv, ni fick mig att skratta, le och leva. Ni fick mig att känna mig älskad och jag fick reda på vad vänskap och gemenskap betyder. Ni ska för alltid finnas i mina tankar och minnen".
Jag kommer alltid sakna er, men det är erat val. Vill ni inte ha mig mer så visst. Jag ska lämna er ifred.

Men vad som än händer, jag älskar er. Både då och nu och kommer alltid göra!
Men farväl då?
<3

---

Sorry för virrig text, men ni behöver inte förstå. Det är det inte meningen heller, jag behövde bara skriva av mig lite.