Inte kär i han
Just då brydde jag mig inte så mycket, men nu? Jag mår så dåligt över det hela.
Vi hade ju bara träffats en gång!
Allt började med att han la armen över mig, visst inte så farligt, men jag tyckte ite direkt om det egentligen. Jag kände mig obekväm. Sen fortsatte det. Jag trodde att det bara skulle bara vara en liten oskylldig puss och så kom tungan. Jag ville ju inte gå så långt.
Och jag har funderat lite idag. Han har skickat 100 sms minst idag och jag känner mig inte alls bekväm med att han skriver "puss", "jag tänker på dig varje sekund" och "<3333333". Inte efter en gång!
Men det är ju mitt egna fel. Jag kunde ju ha puttat bort han när jag tyckte att han gick för långt. Jag kunde ju sagt att jag inte ville att det skulle gå så fort. Men just då tänkte jag inte på det. Just då kändes det rätt, men jag är inte kär i han. Jag är kär i tanken på att ha ett förhållande, men inte i han. Allvarligt så vet jag inte ens om jag tänder på killar. Jag har alltid varit lite mera åt tjejhållet men då tänkte jag att jag var bisexuell eftersom man måste ju vara ihop med nån kille nån gång. Det är ju "normalt". Men nu, ja jag vet inte. Jag vill allvarligt aldrig ha nån jävla k*k i mig! Inte hans eller någon annans. Men jag vet ändå inte.
Hur fan kan man inte veta vilken läggning man har då?
Fan jag är ju patetisk! Och hur kan jag känna mig dålig av hångel?!
Hallå!
Det var ju inte som vi låg med varandra! Jag är ännu mera patetsik.
ville bara säga att jag har varit i samma situation som dig. En kille började hålla på med mig, och jag blev överdrivet glad. glad för att någon ville ha mig mig. men sen började han smsa, precis samma saker som du skriver. svarade jag inte inom en minute kom tre hallå? och ett "varör svara du inte??" sms. bryt direkt säger jag bara. jag lät det gå för långt, och det slutade med att han bara dök pp helt oväntat hemma hos mig. jag ahde inte ens berättat var jag bodde och då hade vi typ träffats tre gånger. sen kom samtalen hem, utan att jag gett han mitt hemnummer. det blev riktigt obehagligt tillslut, och jag ångrar att jag väntade så länge med att avbryta det hela.
det här med din läggning, ta det lugnt, det kommer. tids nog blir du helt säker! :)
ta hand om dig. <3
Jag har varit likadan som dig,ett tag trodde jag till och med att jag var asexuell ..de tror jag nästan nu också ibland.Sådant är jobbigt,men även om du är osäker nu så kommer det en dag då du vet vilken läggning du har.SÄG TILL HAN,om du inte vill
Förlåt förresten att jag inte kommenterat.Men jag trodde jag hade dig på min länksida men det var visst en annan som också hette anamyfriend fast på en annan bloggsida ..sorry :o Men nu är du där ;) haha<3
Din blogg är awwwweesome
jag har varit i samma situation som dig.
fast inte längre, är för tjock för att ngn ska tycka om mig.
haha
