Tårar (och blod??)
Jag vet inte riktigt varför jag gråter egentligen.
Kanske för att jag känner mig helt jävla falsk mot mamma? Eller för att jag har kommit på att killen jag tycker om lite (som jag trodde tyckte om mig med) verkar ha dissat mig totalt? Eller kanske för att jag är en fet kossa som ätit sig extremt fet idag?
Jag vet inte, men gråter gör jag i alla fall. Har en låda allt för nära mig med en massa rakblad i också. Kan inte bestämma mig om jag ska "lätta på trycket" lite eller inte. Men då skulle jag bli ännu mera falsk mot mamma.
Orkar inte skriva om varför jag känner mig falsk mot mamma och så, så jag bara kopierar det från min andra blogg.
Från min andra blogg:
Världens klump i magen, och allt är mitt fel.
Jag ska förklara situationen, sähär är det:
Mamma har jobbat kväll nu alla dagar (förutom i onsdags) bara för att en på jobbet blev sjuk. Det innbär att hon åker sådär vid 11-11:30 tiden. Då har jag ännu inte gått upp ur sängen, jag är vaken men ligger kvar och tittar på tv eller stänger på datorn. Så jag träffar inte henne på morgonen. Sen så kommer hon inte hem förens vid 21:30 någon gång, och då blir det typ "Hej alla här hemma", lite mat, duschen och sängen för mamma. Så då träffar jag ju inte henne på kvällen häller. Vilket innebär att jag har träffat henne max 2 timmar per dag denna veckan.
Sen så idag efter att hon kommit hem så var jag i köket och fixade te och hon inne på sitt rum. Inget märkvärdigt alls, men sen kom hon ut i köket och vi pratade och lite så. Sen kom hon fram till mig och gav mig en kram.
- Hur är det ****? Mår du bra?
- Ehm, jo det är väll bra, hur så? (Lite chokad av hennes plötsliga kram och hennes raka fråga bara sådär)
- Nej jag bara undrade. Jag har ju knappt sett dig på en vecka och när jag har gjort det så har du knappt sagt något. Mår du verkligen bra? Är du nere igen? Du vet att du alltid kan komma och prata med mig. (Kramar om mig fortfarande)
- Aha, ne men det är lungt. Har bara inte funnits något att säga.
- Okej, men **** har du skärt dig igen? (Där kom bomben, klumpen i magen. Helt plötsligt bränner tårarna och jag har svårt att få dom att inte rulla ner längst med kinderna.)
Jag ville så gärna säga "Ja mamma, jag har skärt mig igen." Men innan jag ens han få upp den tanken i huvudet så chokades jag av mina egna reflexer när munnen snabbt bildade ett "Nej".
Jag kände mig så besviken över mig själv. Jag menar om/när mamma ser såren på armen så kommer hennes förtroende sjunka ännu lägre än det redan är. Och mycket längre ner går det inte. När det gäller maten och självskadorna så har hon nog inget förtroende kvar knappt. Och allt är mitt egna fel.
Efter det dära Nejet så var jag bara tvungen att avsluta kramen. Det känndes inte som om jag borde vara värdig att få en kram utav mamma efter att ännu en gång svikit henne och ljugit henne rakt upp i ansiktet. Allt för många gånger har jag ljugit för henne, men det är inte det jag känner mig så hemsk över. Utan det är de att jag kan ljuga för henne, titta henne rakt in i ögonen och ljuga utan att jag ens reagerar, inte ens blinkar. Utan lögnen är bara där helt plöttsligt och sen bryr jag mig inte mera om det
jag ska prova att äta minst 600, för att jag läst att det är där gränsen går då kroppen ställer in sig på svält... gäller att prova sig fram serru ;D
när man svälter så bryter kroppen ner glycerol, fettsyror från fettdepåerna, muskelproteiner och skelettvävnad. Kroppsfunktionerna nedsätts och hjärnan kan minska i volym. Och efter ett tag börjar man lukta illa i mun och hud.... Låter ju inte så lockande, så jag håller mig numera på ett minimum av 600 kcal om dagen, helst lite mer. Sålänge det är mindre än 1300 kcal så går jag minus.
Kram!! :)
Gumman <3, gör dte inte ksta ut alla rakblad och sån skit NU, du vill ju inte svika, henne gråt ut ist, det känns säkert bättre, och om inte så hjälper det inte att du skär dig heller, det hjälper i en KORT sutnd, inte mer, hjälper KORt men ger ärr för livet.. SÅ LÄGG NER NU!
Fy fan vad jobbig situation med din mamma. Men de där lögnerna kommer verkligen per automatik. Mina mamma frågade mig om jag mådde bra och om jag ätit och jag svarade automatiskt att allt var bra, sen sa hon att hon hittat den här bloggen och minsann visste att jag ljög. Man hinner inte tänka, ana svarar åt dig.
haha skratta på ^^ bara kul att underhålla x'D ! men jobbigt var det ska du veta!!!
ååwh gumman, blir ledsen inombords när jag läser det här ;/ jag ljuger oxå för min mamma och det känns inte heller bra..
om hon upptäcker att du skär dig så förklara för henne hur dåligt du mår och att du egentligen inte ville ljuga. då förstår hon säkert.
hoppas det blir bra. ta hand om dig gumman, kram! <3
Aww, men det är ju såklart att man vill skydda sina nära och kära och inte berätta om hur jobbigt det faktiskt är. Ett nej är ju mycket enklare än ett erkännande. Men ja man känner sig så falsk ibland men är det inte bättre ändån att låtsas att allt är bra?
Själv bor jag ju själv så jag har lyckat hålla det mesta hemligt, men jag bävar för att mamma ska undra något eller råka se mina ärr. Det är ju rätt misstänksamt att gå runt hela sommaren i långärmat och jag tror nog hon börjar undra. Även min bror som jag ändå inte ser så ofta tror jag nog har sina misstankar :/
Men precis jag som bor själv skulle ju enkelt kunna gå på någon diet eller sluta äta helt nu på sommaren utan att någon undrade eller jobbiga kommenatarer om att man måste faktiskt äta etc. Men lik jävla förbannat har jag fuckat upp denna sommaren. Blir så besviken över mig själv, jag har ju alla förutsättningar i världen!
Men vi får hoppas att det blir bättre när skolan börjar.
Jag har några frågor, accepterar om du inte vill svara: Vad är den lägsta vikten du varit nere på och hur lång är du? Förresten går du i gymnasiet eller, vilket år?
Ta hand om dig =)
Stay strong!
